Riksdagen sa nej till förslag om "Nya stambanor"

Utskottets förslag

Riksdagen avslår motionerna 2025/26:537 av Johan Andersson m.fl. (S), 2025/26:1082 av Markus Kauppinen m.fl. (S) yrkande 1, 2025/26:1234 av Niklas Sigvardsson m.fl. (S) yrkande 1, 2025/26:3184 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkande 10, 2025/26:3274 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkandena 18 och 42, 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 139 i denna del, 2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 3 och 34, 2025/26:3728 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 34, 2025/26:4162 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 2 och 5, båda i denna del, 2025/26:4164 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 5, 2025/26:4178 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkandena 11 och 12 samt 2025/26:4179 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 7.

Reservation 41 (S, V, C, MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2025/26:537 av Johan Andersson m.fl. (S), 2025/26:1082 av Markus Kauppinen m.fl. (S) yrkande 1, 2025/26:1234 av Niklas Sigvardsson m.fl. (S) yrkande 1, 2025/26:3184 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkande 10, 2025/26:3274 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkandena 18 och 42, 2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 3 och 34, 2025/26:3728 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 34, 2025/26:4162 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 2 och 5, båda i denna del, 2025/26:4164 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 5, 2025/26:4178 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkandena 11 och 12 samt 2025/26:4179 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 7 och bifaller delvis motion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 139 i denna del.

Ställningstagande

Inledningsvis vill vi betona att takten i klimatomställningen måste öka, och samtidigt måste hela Sverige knytas samman genom ett starkt och väl fungerande transportsystem. Detta stärker arbetsmarknadsregionerna och bidrar till regional utveckling, vilket precis var avsikten med satsningen på nya stambanor. Tågtrafiken är viktig för vårt lands utveckling, och därför menar vi att det behövs ny järnvägskapacitet i form av nya stambanor – för framtidens klimatomställning, för industrins framväxt från norr till söder och för att Sverige behöver vara en del av resten av Europas transportvägar. En kraftig tillväxt i tågtrafiken har lett till ett högt kapacitetsutnyttjande. Vi konstaterar att behovet av ökad kapacitet på järnvägen är akut, och för att transportköpare ska välja järnväg framför väg krävs ökad kapacitet på spåren. Den nuvarande kapacitetsbristen märks varje dag: att järn ­ vägen är överbe ­ lastad drabbar både resenärer och företag. Samtidigt visar prognoserna på en fortsatt stark tillväxt av såväl personresor som godstransporter. Vi menar att oavsett hastighet på tågen behöver kapaciteten på järnvägen öka. Vi understryker att dagens situation gör järnvägssystemet mycket känsligt för störningar. Små störningar får stora konsekvenser, och det gäller både för planerade, tekniska och väderbaserade störningar. Vi vill peka på att fler spår skulle minska sårbarheten. Ett sårbart järnvägssystem är störningskänsligt och leder till förseningar och punktlighetsproblem. Bristen på avlastande banor hindrar och försenar också nödvändigt underhåll. Med fler parallella spår skulle tågen kunna ledas om och trafiken fortgå som vanligt vid underhålls ­ insatser. En förbättrad infrastruktur ger människor mer frihet och trygghet i var ­ dagen. Att kunna ta sig till och från arbetet utan förseningar och att kunna boka en semesterresa och lita på att tåget kommer fram i tid borde enligt vår mening vara en självklarhet. Med ökade satsningar på nya stambanor skulle vi kunna resa både snabbare, tryggare och mer klimatsmart. Dagens situation på järn ­ vägen har lett till lågt förtroende för persontrafiken. Med nya stambanor skulle man kunna ersätta 2–3,5 miljoner flygresor med klimatsmarta tågresor. Vidare skulle möjligheten till ökat regionalt resande öka. Med nya stambanor frigörs nämligen kapacitet på de spår som används i dag, och de kan med fördel ta emot ett ökat regionalt resande. Vi vill också lyfta fram att satsningar på nya stambanor är avgörande även för godstrafiken. Sveriges ekonomiska utveckling är beroende av klimat ­ mässigt hållbara transporter från och till industrierna, och vi vill understryka att järnvägen är navet i framtidens ekonomi. Vi kan konstatera att dagens situation har medfört ett lågt förtroende för järnvägen, inte minst när det gäller den stora mängd gods som varje dag transporteras där. Vi menar att nya stambanor behövs för att bl.a. kunna separera de långsammare godstågen från snabbtågen. Den gröna nyindustrialisering som växer fram i hela landet, särskilt i norr, kräver en kraftigt utbyggd järnväg. Företagen behöver lång ­ siktiga besked och handlingskraft, annars riskerar investeringar och jobb att flytta utomlands. Att inte bygga nya stambanor kommer enligt vår bedömning att resultera i att Sverige inte kan vara en ledande industrination eftersom industrierna inte kommer att kunna frakta sitt gods. Behovet av att frakta stål och timmer är avgörande för Sveriges industrier, och tungt gods kräver stor kapacitet som lastbilar inte kan tillgodose. Vi menar att regeringen inte förmår att leverera, och det innebär att både arbetstillfällen och framtidstro i Sverige står på spel. Nu krävs det enligt vår mening en offensiv målsättning med konkreta åtgärder som möter industrins behov. Ett framgångsrikt näringsliv och hög sysselsättning är beroende av såväl pålitliga transporter som en väl utbyggd infrastruktur. Nya stambanor behövs för att kapaciteten ska öka mellan Sveriges regioner. Mer järnväg är viktigt för att förbättra tillgängligheten i hela landet, och snabbare tåg skapar möjlighet till enklare och effektivare pendling. En väl utbyggd infrastruktur knyter ihop Sverige och leder också till att möjligheten att ta en anställning längre ifrån bostaden ökar. Det innebär att det blir möjligt med fler hållbara transporter och minskad klimatpåverkan samt att nya jobb och bostäder kan växa fram. Regeringens skrotande av nya stambanor utgör enligt vår bedömning ett dråpslag mot järnvägsutvecklingen. Att regeringen har valt att stoppa utbygg ­ naden av nya stambanor riskerar att hålla Sverige fast i ett föråldrat transport ­ system i stället för att bygga en infrastruktur i världsklass. Borttagandet av flera stråk som nya projekt inom EU:s TEN-T-nät är ytterligare ett allvarligt felsteg som har sinkat Sveriges möjlighet att få nya moderna medfinansierade spår på plats. Om Sverige ska fungera som en modern nation som tar klimat ­ utmaningen på allvar, klarar klimatmålen, växlar om transportsystemet, ökar resandet med tåg och får till ett funktionellt näringsliv med smarta arbets ­ marknadsregioner knuta till spår måste en kraftsamling till. Våra grannländer gör stora investeringar som förutsätter att Sverige genomför motsvarande satsningar. Utan egna investeringar riskerar vi att inte kunna dra nytta av deras utbyggnad. Att regeringen har valt att stoppa utbyggnaden av ny järnvägs ­ kapacitet är därför fullständigt obegripligt och kommer att få allvarliga konsekvenser för både resenärer, företag och klimatet. Vi anser därför att det är viktigt att se över möjligheten att säkerställa byggandet av nya stambanor och att byggandet av nya sammanhängande stambanor i södra Sverige med nav i Jönköping måste återupptas. Vidare vill vi peka på att man bör utreda stickspårslösningar för stationslägen på de nya kommande stambanorna. Vidare vill vi understryka att tillgången till pendlingsmöjligheter och kollektivtrafik är av stor betydelse för bostadsbyggandet – både när det gäller bostädernas attraktivitet och i klimathänseende. Sverige behöver planera för både transporter och bostäder, och en viktig drivkraft för samhälls ­ byggnads ­ projekt har under senare år varit de planerade nya stambanorna. Vi kan konstatera att bara månader efter att regeringen tillträdde valde man att stoppa hela projektet; detta trots att staten hade avtalat med kommunerna att bygga järnväg om kommunerna i sin tur byggde bostäder. Vi anser att man behöver återupprätta förtroendet för transportpolitiken. Detta är en viktig uppgift för politiken eftersom den Sverigeförhandling som genomfördes och låg till grund för den av regeringen slopade satsningen på nya stambanor i slutändan blev ett gigantiskt svek från statens sida. I flera kommuner följde man sina åtaganden, och där har man bl.a. byggt bostäder vars värde inte kan väntas vara detsamma som om den järnväg de skulle ligga i anslutning till hade byggts. Också i den nya nationella planen är det tydligt att regeringen har varit mer frikostig med sina löften om vad som ska åstadkommas än vad man nu avser att genomföra. Detta påverkar givetvis kommunsektorns och med ­ borgarnas förtroende för staten. Vi menar att det är nödvändigt att regeringen för en dialog med de kommuner som på olika sätt har drabbats av statens svikna löften. Kommunerna har i allt väsentligt hållit sin del av avtalet, och nu står det på flera håll bostäder som inte kommer att vara belägna i närheten av den järnvägsstation som skulle locka människor att flytta in. Om regeringen inte gör om och gör rätt bör man ta initiativ till en dialog med berörda kommuner om hur man från statligt håll kan kompensera för ökade kostnader och sänkta fastighetsvärden. Vi är vidare starkt kritiska till att regeringen nu kapar Ostlänken, och vi anser att Ostlänken även i fortsättningen bör planeras genom Linköping. Beskedet att korta ned Ostlänken är ett slag mot både Sveriges och Öster ­ götlands utveckling. Det påverkar regionens tillväxtmöjligheter och innebär att sårbarheten för störningar och förseningar som är kopplade till kapacitets ­ bristen i Linköping kvarstår. Neddragningarna innebär att en avgörande del av den nya stambanan försvagas, och det riskerar att skapa en allvarlig flaskhals för tågtrafiken i södra Sverige. Det är viktigt att Linköping och södra Sverige får ökad kapacitet på järnvägen, både för persontåg och gods. Enligt vår bedömning är ökad järnvägskapacitet genom Linköping även viktig ur total ­ försvars- och beredskapsperspektiv, eftersom Linköping har en central roll inom svensk försvarsindustri och samhällsviktig verksamhet. Vi vill i sam ­ man ­ hanget uppmärksamma att det faktum att regeringen har brutit tidigare ingångna överenskommelser med kommuner riskerar att allvarligt undergräva tilliten till staten som långsiktig samarbetspartner. Bland annat Linköping och Jönköping står svikna efter att ha investerat hundratals miljoner kronor i kommunala satsningar som nu riskerar att ha gjorts förgäves. Vi menar att denna otillräckliga och ryckiga sammantaget skapar politik osäkerhet och oförutsägbarhet. Det gör att kommuner tvekar inför långsiktig planering, att företag tvekar inför investeringar och att löntagare ser hur jobb och möjlig ­ heter påverkas. I ett läge där både näringslivet och de fackliga organisationerna efterfrågar bättre kapacitet, fungerande transporter och långsiktiga spelregler levererar regeringen det motsatta. Detta är inte bara dålig infrastrukturpolitik utan också dålig ekonomisk politik. Resultatet ser vi redan i form av låg tillväxt, hög arbetslöshet och ett transportsystem som inte förmår att hålla ihop landet. Det är problematiskt när regeringar river upp stora planer efter varje val. Sverige behöver större långsiktighet i infrastrukturpolitiken, och kommuner, regioner och företag måste kunna lita på statens långsiktighet. Vi vill understryka att staten ska vara en långsiktig och pålitlig aktör även när det gäller infrastrukturinvesteringar. Vi anser därför avslutningsvis att regeringen bör agera långsiktigt och förutsägbart genom att värna ingångna avtal och säker ­ ställa att kommuner, regioner och andra aktörer kan lita på att statliga åtaganden står fast.