Riksdagen sa nej till förslag om "Sjöfartens miljö- och klimatpåverkan"

Utskottets förslag

Riksdagen avslår motionerna 2025/26:865 av Magnus Manhammar (S), 2025/26:1626 av Magnus Manhammar och Eva Lindh (båda S), 2025/26:1922 av Magnus Manhammar och Heléne Björklund (båda S), 2025/26:2780 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 46 och 53-59, 2025/26:2789 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 18, 2025/26:2825 av Stina Larsson m.fl. (C) yrkande 9, 2025/26:2849 av Markus Wiechel (SD) yrkande 10, 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkandena 77 och 78, 2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 28 och 87, 2025/26:3728 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkandena 78, 80 och 95, 2025/26:3732 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 40 och 2025/26:3774 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkande 40.

Reservation 16 (V, MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2025/26:2780 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 46 och 53–59, 2025/26:2789 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 18 och 2025/26:3774 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkande 40, bifaller delvis motionerna 2025/26:865 av Magnus Manhammar (S), 2025/26:3728 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 95 och 2025/26:3732 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 40 och avslår motionerna 2025/26:1626 av Magnus Manhammar och Eva Lindh (båda S), 2025/26:1922 av Magnus Manhammar och Heléne Björklund (båda S), 2025/26:2825 av Stina Larsson m.fl. (C) yrkande 9, 2025/26:2849 av Markus Wiechel (SD) yrkande 10, 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkandena 77 och 78, 2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 28 och 87 samt 2025/26:3728 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkandena 78 och 80.

Ställningstagande

För att nå målet om ett fossilfritt välfärdsland anser vi att det krävs tydliga mål och aktiva åtgärder även för sjöfarten, som i dag är starkt beroende av obeskattade fossila drivmedel. Även om omställningen påbörjats genom initiativ från rederier och hamnar saknas en tydlig nationell inriktning för vilka fossilfria drivmedel som ska användas. Norge har genom ett långsiktigt och samordnat program mellan staten och näringen skapat förutsättningar för en snabbare utveckling mot hållbar sjöfart, vilket visar på behovet av ett mer aktivt statligt engagemang även i Sverige. Vi framhåller därför att regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder samt en nationell målsättning för att öka andelen fossilfria drivmedel inom sjöfarten. Låga oljepriser och avsaknad av ekonomiska styrmedel utgör i dag hinder för investeringar i grön teknik och alternativa bränslen inom sjöfarten. Vi anser att det saknas tillräckliga incitament för rederier att genomföra utsläpps ­ reducerande investeringar, trots tillgänglig teknik. Ett möjligt verktyg är investeringsstöd med statlig medfinansiering, exempelvis i kombination med näringsfinansierade lösningar såsom en koldioxidfond. Vi vill därför att regeringen utreder investeringsstöd genom statlig medfinansiering för ny teknik som minskar utsläppen av växthusgaser från fartyg. Vi vill i sammanhanget understryka att branschen efterfrågar ett klimatkliv för sjöfarten, för att påskynda och underlätta sjöfartens omställning. Regeringen bör enligt vår mening se till att en översyn skyndsamt genomförs för att se över möjligheten att införa ett sådant klimatkliv. Trots att flera myndigheter ansvarar för olika delar av sjöfartsområdet menar vi att det i dag saknas en samlad och systematisk uppföljning av sjöfartens totala påverkan på havsmiljön och dess ekosystem. Kunskapsläget är begränsat, samtidigt som den samlade miljöpåverkan bedöms vara betydande. Miljömålsberedningen har därför föreslagit att Trafikanalys, som är en utvärderingsmyndighet inom transportområdet, ges ansvar för en sådan uppföljning. Vi ansluter oss till detta förslag och anser att regeringen bör ge Trafikanalys i uppgift att följa upp och utvärdera effekterna av sjöfartens samlade påverkan på havsmiljön och dess ekosystem. Vi vill påminna om att Riksrevisionen har riktat allvarlig kritik mot statens otillräckliga insatser för att minska sjöfartens utsläpp av skadliga ämnen och lämnat rekommendationer om skärpta regler, bl.a. i fråga om skrubbervatten. Vi anser därför att regeringen i linje med Riksrevisionens rekommendationer bör ge HaV i uppdrag att, i samråd med Transportstyrelsen och till kommande åtgärdsprogram för havsmiljön, ta fram mer konkreta och genomförbara insatser för att minimera miljöpåverkan från sjöfart. Dessutom anser vi att muddring och dumpning skadar havsmiljön, men överblicken är bristfällig. Vi anser därför, i likhet med Miljömålsberedningen, att HaV också bör få i uppgift att upprätta ett nationellt register över muddrings- och dumpnings-ärenden. Vi menar därtill att kustområden med höga naturvärden är särskilt känsliga för påverkan från sjöfarten, samtidigt som många av dagens fartygsrutter passerar nära eller genom skyddade områden. Sjöfartens miljöeffekter varierar geografiskt och tidsmässigt, vilket innebär att styrning av rutter och farleder kan minska skador på marina ekosystem och hotade arter. Eftersom många känsliga arter är koncentrerade till begränsade områden bedöms det vara möjligt att anpassa sjöfarten för att undvika dessa. Vi anser därför att reger ­ ingen bör se till att en särskild utredare ges i uppdrag att se över relevant lagstiftning för att säkerställa möjligheten till reglering av och restriktioner för kommersiell sjöfart i eller nära kustområden med höga naturvärden. I Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan föreslås att särskilt känsliga områden i Östersjön helt ska undantas från kommersiell fartygstrafik. HaV har identifierat områden där sjöfartsintressen står i konflikt med miljöskydd. Vi framhåller därför att regeringen bör verka för att IMO fattar beslut om att farlederna för den kommersiella fartygstrafiken i särskilt känsliga områden i Östersjön läggs om i enlighet med Miljömålsberedningens förslag. Vi anser slutligen att sjöfartens utsläpp av kväve- och svaveloxider bidrar i betydande grad till övergödning, försurning och hälsoproblem – särskilt i Östersjön som redan är ett mycket sårbart havsområde. Trots skärpta svavelkrav och införandet av kväveregler för nybyggda fartyg menar vi att dagens åtgärder är otillräckliga – inte minst eftersom fartyg har lång livslängd och äldre fartyg saknar krav på kväverening. Det finns väl beprövad teknik som kraftigt kan reducera kväveutsläppen, vilket innebär att tekniska hinder saknas. Vi anser därför att regeringen bör verka för att det inom NECA-klassade områden blir möjligt att införa bindande regler för kväverening, även för befintliga fartyg så att fartyg utan kväverening inte trafikerar Östersjön.