Riksdagen sa nej till förslag om "Avslag på propositionen"

Utskottets förslag

Riksdagen avslår motion 2025/26:4147 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP).

Reservation 1 (MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen avslår regeringens förslag. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:4147 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP).

Ställningstagande

Propositionen tar skogspolitiken i en riktning mot en mer intensiv produktion utan tillräcklig hänsyn till natur, miljö och klimat. Den innebär en förstärkning av den rådande inriktningen på skogsbruket, som utgör ett hot mot en stor mängd arter och unika ekosystem, och som gör skogarna mer sårbara för klimatförändringarna, medför omfattande kolförluster och förbiser rennär ­ ingens behov. Dagens skogspolitik främjar inte variation inom skogsbruket och bygger därmed inte mer motståndskraftiga skogar. Politiken utgår inte från värden som klimatanpassning, mångfunktionalitet och hänsyn till samernas rättig ­ heter. Dagens skogspolitik bibehåller och stärker inte heller den biologiska mångfalden i tillräcklig utsträckning för att stoppa och vända förlusten av arter och unika ekosystem. Den säkrar inte heller långsiktig tillgång till skogsråvara och bidrar inte till ett högre förädlingsvärde inom skogsbruket. För skogslandskapet som helhet innebär regeringens proposition därför en klar försämring, från ett dåligt utgångsläge. Dessutom ökar propositionen kraftigt risken för att våra biologiskt sett mest värdefulla skogar – urskogar, naturskogar, kontinuitets ­ skogar och nyckelbiotoper – går förlorade. Förslagen innebär sammantaget en försämring som riskerar att vara mer omfattande än de enskilda delarna var för sig, eftersom förslagen förstärker varandra. Regeringen föreslår att samrådsskyldigheten enligt 12 kap. 6 § första stycket miljöbalken ska gälla endast i de fall regeringen bestämmer det i före ­ skrifter. Regeringen uppger i propositionen att man mot bakgrund av kritiken inte avser att genomföra utredningens förslag om en uttömmande lista. I stället presenterar man ett förslag på en annan lösning, som avhandlas på totalt fem meningar. Det är inte möjligt att förstå hur regeringen avser att utforma det nya systemet. Det automatiska samrådsförfarandet är i dagsläget en central del för både markägarens rättssäkerhet och skyddet av naturmiljön. Om det förfarandet ska upphävas till förmån för ett nytt system, behöver regeringen beskriva det nya systemet på mer än fem meningar. Det saknas dessutom beredningsunderlag. Det är inte rimligt att begära att riksdagen ska godkänna ett så bristfälligt beskrivet och utrett förslag. Dessutom saknas en konsekvens ­ analys, vilket är ett grundläggande beredningskrav. Regeringen anför i propositionen att tiden mellan det att en avverknings ­ anmälan har kommit in till Skogsstyrelsen och tidpunkten när åtgärden får påbörjas bör kortas från sex veckor till tre veckor. Efter kritik från remiss ­ instanserna har regeringen föreslagit att tiden ska kortas något mindre än enligt skogsutredningens förslag på tio dagar. Även regeringens förslag innebär dock en omfattande försvagning av naturskyddet. Skogsstyrelsens möjligheter att utöva tillsyn försämras. Den demokratiska förankringen och möjligheterna till kommunicering, delgivning och rätt till inflytande för civilsamhället och samebyarna försvagas. Regeringen förbiser att tidsfristen inte enbart syftar till att Skogsstyrelsen ska göra sin bedömning utan även till att andra intressenter ska kunna ta del av ärendet. Kritiken mot utredningens förslag om tio dagar kvarstår i sak, och regeringen redogör inte för hur förslaget om tre veckor substantiellt skiljer sig från förslaget om tio dagar i nämnda avseenden. Regeringen för fram en rad andra förslag och bedömningar i propositionen. Dessa måste analyseras mot bakgrund av de ovannämnda förslagen, som innebär en stor risk för en omfattande försvagning av natur- och miljöskyddet och den demokratiska förankringen, och en alltmer intensiv produktion. Regeringens förslag och bedömningar måste också analyseras mot bakgrund av övriga förslag inom skogspolitiken. Förslaget om att i miljöbalken införa en begränsning av markägarens kostnader för kunskapsinhämtning om en skogsbruksåtgärds påverkan på arter och natur- och miljövärden är otillräckligt analyserat och krockar med miljö ­ balkens systematik. Det är av stor vikt att staten stöttar markägarna i att uppfylla lagstiftningens kunskapskrav. Det bör dock göras på ett bättre sätt. Jag delar regeringens analys att den föreslagna förändringen i över ­ klag ­ andetiden för miljöorganisationer riskerar att medföra att ideella miljö ­ organi ­ sa ­ tioner som inte känner till beslutet kan förlora möjligheten att överklaga. Till skillnad från regeringen anser jag dock att en sådan konsekvens som regeringen beskriver inte är acceptabel och att konsekvenserna av förslaget inte är tillräckligt utredda. Mot denna bakgrund anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag.