Riksdagen sa nej till förslag om "Friliggande cykelvägar"

Utskottets förslag

Riksdagen avslår motionerna 2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 3, 2025/26:898 av Magnus Manhammar (S), 2025/26:3185 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 34, 2025/26:3276 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 7, 2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 94, 2025/26:3684 av Mathias Bengtsson (KD), 2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 7 och 8, 2025/26:3855 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 1, 2025/26:3856 av Malin Östh m.fl. (V) i denna del och 2025/26:3857 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 6.

Reservation 12 (S, V, C, MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2025/26:328 av Malin Östh m.fl. (V) yrkande 3, 2025/26:898 av Magnus Manhammar (S), 2025/26:3185 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 34, 2025/26:3276 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 7, 2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 94, 2025/26:3850 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 7 och 8, 2025/26:3855 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 1, 2025/26:3856 av Malin Östh m.fl. (V) i denna del och 2025/26:3857 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 6 och bifaller delvis motion 2025/26:3684 av Mathias Bengtsson (KD).

Ställningstagande

Vi vill inledningsvis understryka att människor behöver ha fler möjligheter att förflytta sig och att det behöver finnas en mångfald av transportmedel också utanför tätorterna. Med moderna elcyklar har cykling blivit ett tydligare alternativ också på längre sträckor, och tillgången till cykelvägar behöver där ­ med öka även utanför tätorterna. Vi kan dock konstatera att myndig ­ heternas tolkning av väglagen är ett hinder för en ökad cykling och en för ­ bättrad cykelinfrastruktur. Väglagen styr i dag på så sätt att cykelvägar på lands ­ bygden och utanför tätorterna i princip alltid måste läggas intill den allmänna vägen för motortrafik. Genom väglagens definition av vägar och kraven på s.k. funktionellt samband och allmän samfärdsel försvåras avsevärt möjligheten att få till smarta, gena och logiska cykelstråk. Vi konstaterar att detta har fått skarp kritik av Riksrevisionen. Vi kan konstatera att ett av de största hinder som Riksrevisionen tydligt identifierar i sin granskning är Trafikverkets restriktiva tolkning av väglagen. Trafikverkets tolkning av väglagens förarbeten innebär att Trafikverket anser att man måste placera cykelvägar i närheten av statliga vägar som behöver avlastas från cykeltrafiken. Kravet på att en cykelväg ska avlasta en väg medför även att Trafikverket anser att man inte kan bygga cykelvägar längs befintliga motorvägar eller på ställen där det inte finns en statlig väg som cykelvägen kan kopplas till. Vi konstaterar att detta ger problem i de fall där syftet med en ny cykelväg främst är tillgänglighetsförbättringar för cykel ­ trafiken. Det innebär att cykelleder utan koppling till bilvägar stoppas eftersom de inte anses ha ett funktionellt samband med trafik för allmän samfärdsel. Vi vill också peka på den viktiga aspekten att cykelbanor intill en större väg innebär en sämre miljö både upplevelsemässigt och hälsomässigt för cyklister, och innebär inte alltid heller den närmaste vägen. Riksrevisionen konstaterar att Trafikverkets tolkning av lagstiftningen har gjort det svårt att bygga fristående cykelvägar, även när viljan och finansieringen finns. Vi anser att kravet på att det ska finnas ett funktionellt samband med en statlig väg försvårar eller gör det omöjligt att bygga attraktiva och kostnadseffektiva cykelvägar. Detta leder till ett fragmentariskt cykelnät och till att ansvaret för viktiga regionala stråk hamnar mellan stolarna. Vi konstaterar att Riksrevisionen i sin granskning har pekat på olika problem som är kopplade till Trafikverkets tolkning av begreppen funktionellt samband och allmän samfärdsel. Vi menar att detta är särskilt problematiskt när det gäller pendlingsstråk mellan tätorter, där cykeln kan vara ett reellt alternativ till bil ­ resor. Denna tolkning förhindrar bl.a. utbyggnaden av en säker cykel ­ infrastruktur längs motorvägar och större trafikleder, vilket enligt vår bedömning bromsar utvecklingen av en ökad och säker cykling i hela landet. Vi kan konstatera att dessa juridiska svårigheter länge har varit kända och att de behöver åtgärdas snarast. Vi vill därför att det blir tydligt att gång- och cykelvägar kan byggas även utan koppling till bilvägar. Staten behöver skapa möjligheter till fler friliggande cykelvägar och undanröja de juridiska hinder som i dag står i vägen. Att placera cykelvägar i närheten av en statlig väg försämrar enligt vår mening möjligheterna att bygga en effektiv och attraktiv cykelinfrastruktur. När en cykelväg inte definieras som allmän väg uppstår också oklarheter om ägande, ansvar och underhåll. Vi anser att det måste bli tydligt vem som ansvarar för drift och underhåll. Dessa ändringar måste ske skyndsamt för att cykeln ska få en självklar plats i infrastrukturplaneringen. Vi konstaterar att regeringen väljer att i skrivelsen avvisa de flesta av Riks ­ revisionens rekommendationer och att regeringen bedömer att det inte finns ett behov av att ändra på lagen. Regeringen anser att väglagen redan i dag möjliggör friliggande cykelvägar och menar att anledningen till att cykel ­ projekt uteblir oftast är bristande finansiering. Vi vill framhålla att det är tydligt att de som faktiskt arbetar med frågorna inte delar den bilden. I sin granskning pekar Riksrevisionen på att företrädare för såväl Trafikverket som kommuner och regioner lyfter att tolkningen av väglagen i dag har en begränsande påverkan. Regionerna har t.ex. föreslagit att kravet på ett funk ­ tionellt samband mellan statliga vägar och cykelvägar ska tas bort, och även Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) argumenterar för att väglagen ska moderniseras för att göra det möjligt att bygga friliggande statliga cykel ­ vägar. Samtidigt lyfter Trafikverket att lagens begränsningar riskerar att hindra de mest effektiva lösningarna när man bygger om statliga vägar. Sammanfattningsvis konstaterar vi att Riksrevisionen bedömer att tolk ­ ningen av väglagens förarbeten försämrar möjligheten att bygga en attraktiv och gen cykelinfrastruktur som ger hög framkomlighet. Det minskar sannolikt också kostnadseffektiviteten när det gäller att genomföra statliga vägåtgärder. Detta är ett hinder som försvårar utbyggnaden av cykelinfrastruktur, ökar kost ­ naderna, försämrar förutsätt ­ ningarna för cykling och leder till sämre lösningar – eller inga lösningar alls. Vi menar därför att regeringen bör uppmärksamma och genomföra Riks ­ revisionens rekommendationer i skrivelse 2025/26:56. Regeringen bör skyndsamt återkomma med förslag till riksdagen om ändringar i väglagen för att stärka cyklingens status i infrastrukturplaneringen och göra det möjligt att bygga gång- och cykelvägar utan krav på allmän samfärdsel eller funktionellt samband med en statlig väg. Regeringen bör lämna förslag till riksdagen som i större utsträckning gör det möjligt att bygga friliggande statliga cykelvägar, framför allt genom att åtgärda de begränsningar som följer av tolkningen av begreppet allmän samfärdsel. Väglagen bör således ändras så att friliggande cykel ­ vägar kan byggas utan samband med en anslutande bilväg. Vidare menar vi att regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att se över den interna princip som styr bedömningen av var statlig cykelinfrastruktur kan byggas, inte minst hur kravet på funktionellt samband mellan cykelväg och statlig väg har tolkats. Vi menar också att det är viktigt att ändra väglagen så att man säkerställer lik ­ värdig markåtkomst för cykelvägar och vägar för motor ­ fordons ­ trafik.