Riksdagen sa nej till förslag om "Fiskeri- och vattenbruksnäringens roll för livsmedelsförsörjningen och livsmedelsberedskapen"

Utskottets förslag

Riksdagen avslår motionerna 2025/26:395 av Roland Utbult (KD), 2025/26:667 av Hanna Westerén (S), 2025/26:794 av Magnus Berntsson (KD), 2025/26:2510 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson m.fl. (M) yrkande 5, 2025/26:2825 av Stina Larsson m.fl. (C) yrkande 22 och 2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkandena 57 och 62.

Reservation 14 (C)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:2825 av Stina Larsson m.fl. (C) yrkande 22 och avslår motionerna 2025/26:395 av Roland Utbult (KD), 2025/26:667 av Hanna Westerén (S), 2025/26:794 av Magnus Berntsson (KD), 2025/26:2510 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson m.fl. (M) yrkande 5 och 2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkandena 57 och 62.

Ställningstagande

De blå näringarna, såväl fiske som vattenbruk, har en viktig roll i det svenska livsmedelssystemet – en roll som bör lyftas fram och utvecklas. I dag har Sverige ett handelsunderskott när det kommer till sjömat, vilket indikerar att det finns en inhemsk efterfrågan som de svenska blå näringarna kan möta. Vattenbruket och att mer fisk nyttjas till humankonsumtion skulle kunna stärka den svenska livsmedelsförsörjningen och göra det på ett klimatsmart sätt. Därför ansåg mitt parti att det var vitalt att de blå näringarna fick en central roll i den uppdaterade livsmedelsstrategi som Tidöregeringen initierade i början av mandatperioden. Livsmedelsstrategin 2.0 presenterades våren 2025 och i den ingår visserligen de blå näringarna, men de har fått en väldigt undanskymd roll i förhållande till de areella näringarna, trots att regeringen tydligt lyfter fram sjömatens potential för livsmedelsförsörjningen. Regeringens ambitioner verkar främst kanaliseras i ett uppdrag till Jordbruksverket, som ska pågå under perioden 2026–2030 och som syftar till att stärka sjömatsproduktionen från yrkesfisket, vattenbruket och den blå värdekedjan i Sverige. Arbetet ska ske genom insatser som kan öka beredningen av fisk och vattenbruks ­ produktionen. Uppdragets inriktning är lovande, men det kan knappast betraktas som någon ambitionshöjning. Om regeringen hade velat förverkliga den potential som finns inom svensk sjömat hade den exempelvis kunnat öronmärka medel för att säkerställa tillgången till hållbart foder inom svenskt vattenbruk, eller också hade den kunnat ta ytterligare initiativ för att förenkla vattenbrukets tillståndsprocesser.