Riksdagen sa nej till förslag om "Restaurering, återskapande och skötsel av natur"

Utskottets förslag

Riksdagen avslår motionerna 2025/26:2784 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 23, 2025/26:3421 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 28 och 2025/26:3780 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP) yrkandena 1-4.

Reservation 7 (MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2025/26:3421 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 28 och 2025/26:3780 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP) yrkandena 1–4 och avslår motion 2025/26:2784 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 23.

Ställningstagande

Förlusten av natur och arter är en allvarlig kris som kräver kraftfulla åtgärder. Enligt den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystem ­ tjänster (IPBES) riskerar 1 miljon arter globalt att utrotas inom de kommande decennierna. I Sverige är över 2 000 arter rödlistade. Vi behöver reparera trasiga ekosystem och stärka deras funktion. Det handlar om att nu rikta restaurerande åtgärder och jobba med rewilding för en mer levande och vild värld, för att återskapa natur och stärka arters populationer. Rewilding handlar om att återge naturen sin egen dynamik och självförnyande kapacitet. Genom att återskapa grundläggande ekologiska processer kan ekosystem återhämta sig, stärka biodiversiteten och bidra till klimatanpassning. Glädjande nog finns numera en EU-lag som handlar om att restaurera naturen. Målet är att alla medlemsstater ska genomföra effektiva och områdesbaserade restaureringsåtgärder som ska täcka minst 20 procent av landområden och minst 20 procent av havsområden senast 2030, samt alla ekosystem som är i behov av restaurering senast 2050. Förordningen innehåller också ett antal bindande och tidssatta etappmål. Tyvärr har Sveriges regering valt att motsätta sig lagen, först inom EU och nu i genomförandefasen. Det görs genom att ge i uppdrag till berörda myndigheter att ”utnyttja flexibiliteter till fullo” för att det inte ska medföra kostnader, och ”inte gå utöver miniminivån” i förordningen. För att slippa vidta åtgärder har regeringen också gett myndigheter i uppdrag att när det gäller ”livsmiljötyper där nuvarande areal inte bedöms motsvara gynnsam referensareal” såsom gräsmarker, rapportera ”okänt” till EU kommissionen, samt att ange 1995 som referensår för Sveriges skogar. Detta är ett sätt för regeringen att säkerställa att lagen inte får effekt, och nödvändig restaurering uteblir. Det är också ett sätt att styra bort lagstiftningen, från att vila på fakta och vetenskap, till att uppnå andra politiska löften. Naturvårdsverket och Jordbruksverket har gemensamt landat i att referens ­ arealerna bör ligga i ett spann som innebär att det behöver återetableras mellan 100 000 till 370 000 hektar. Det första som måste till är att en ordentlig restau ­ reringsplan tas fram, utan restriktioner eller fiffel, med vetenskap som grund. För att underlätta genomförandet av restaureringslagen bör också all relevant lagstiftning uppdateras. Det gäller bl.a. miljöbalken, plan- och byggnadslagen, artskyddsförordningen och skogsvårdslagen. Miljölagarna i Sverige är skrivna för en tid när artkrisen inte var lika påtaglig och akut, och restaureringslagen inte fanns till. Med andra ord är dagens miljölagstiftning långtifrån tillräcklig utan mer fokuserad på att skydda det mest naturvärdefulla. För att restaureringen av Sveriges natur ska få verklig effekt, behöver relevant lagstiftning uppdateras. Jag och mitt parti anser också att Naturvårdsverket tillsammans med andra berörda myndigheter ska peka ut åtgärder som är speciellt viktiga för klimatanpassning och förebyggande av katastrofer i förslaget till en ny nationell naturrestaureringsplan.