Riksdagen sa nej till förslag om "Klimatanpassning inom skogsbruket"

Utskottets förslag

Riksdagen avslår motion 2025/26:3427 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkandena 2-6.

Reservation 9 (MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:3427 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkandena 2–6.

Ställningstagande

I det svenska skogslandskapet innebär klimatförändringarna ökade risker för ras, skred, erosion, stormskador och bränder. Ett framtida klimat med än större svängningar och fler ”fastlåsta” vädersystem förstärker riskerna genom att minska förekomsten av tjäle, höja grundvattennivåer vintertid och öka förekomsten av extrem nederbörd. Skogen är en central del av vårt samhälles motståndskraft mot dessa risker men kan också bli en försvagande faktor när den brukas på ett ohållbart sätt. Intensivt kalhyggesbruk i känsliga områden förstärker effekterna av klimatförändringarna och leder till skador på både miljö och samhällsviktiga funktioner. I kombination med kalhyggen ökar detta sannolikheten för omfattande skador på samhällsviktig infrastruktur och bebyggelse. Skogsstyrelsen, Trafikverket och flera andra myndigheter har länge varnat för att kalavverkning i branta slänter ökar risken för erosion och ras, vilket i sin tur allvarligt kan drabba järnvägar och vägar. Trots detta har avverkningarna ökat i stället för minskat i sådana här klimatkänsliga områden och skogsbolagen har inte gjort tillräckliga anpassningar på egen hand. Skogsstyrelsen tog fram en rapport 2019 (Klimatanpassning av skogen och skogsbruket – rapport 2019/23) i vilken kostnaderna för skador på vägnätet till följd av skogsbrukets påverkan på erosion, ras och skred uppskattades till över 1 miljard kronor under en tioårsperiod. Vidare bedömer Skogsstyrelsen att kostnaderna för ras, skred och erosion kan fördubblas till 2050 och bli flerdubbelt högre vid seklets slut om inga ytterligare anpassningsåtgärder vidtas. Detta innebär inte bara ökade kostnader, utan också ökade risker för människors säkerhet. Vidare har Trafikverket konstaterat att skogsbruks ­ åtgärder årligen utlöser incidenter med ras eller erosion som skadar vägar och järnvägar. I vissa fall har situationerna varit så allvarliga att människoliv riskerats. Skogsstyrelsen har i sin rapport Skogsbruksåtgärder och skador på samhällsfunktioner – rapport 2021/9 identifierat omkring 500 000 hektar mark i Sverige med förhöjd risk för erosion, ras, översvämningar och skred. Totalt finns det 68 400 riskområden, varav 42 procent innehåller vägar, järnvägar, byggnader eller vattenskyddsområden. Det rör sig om cirka 120 000 bygg ­ nader, däribland 50 000 bostäder och 2 400 byggnader för samhällsfunktioner. Detta visar tydligt att riskerna inte bara är en naturvårds ­ fråga utan även en samhällsekonomisk och säkerhetsmässig fråga. Skogsstyrelsen framhåller att dagens lagstiftning inte ger tillräckliga möjligheter att ställa krav på klimatanpassning i skogsbruket. Det saknas bemyndiganden för centrala åtgärder som minskar riskerna för brand, stormskador, erosion, påverkan på samhällsfunktioner och hänsyn till renskötselområdet. Även när bemyndiganden finns används de inte alltid fullt ut. Exempelvis kan Skogsstyrelsen redan i dag ställa krav på hyggesstorlek i avrinningsområden för att minska vattenrelaterade skador, men detta görs i mycket begränsad omfattning. Miljöbalkens hänsynsregler behöver därför förtydligas så att klimat ­ anpassning blir ett rättsligt bindande krav. Ett försiktighetsperspektiv bör tillämpas, och även händelser med låg sannolikhet men med allvarliga konsekvenser måste omfattas. Myndigheterna pekar också på att samrådsförfarandet enligt dagens regler inte är tillräckligt långtgående. Kalhyggen kan genomföras sex veckor efter en avverkningsanmälan om inte Skogsstyrelsen ingriper, och anmälan innehåller inte alltid tillräcklig information för att avgöra om åtgärden planeras i ett känsligt område. För att minska riskerna bör samrådsplikt därför omfatta alla skogsbruksåtgärder i riskområden. Därutöver bör ett tillståndsförfarande införas för avverkning i branta och instabila områden. En hållbar skogspolitik måste ta klimatförändringarnas risker på största allvar, och det krävs ett samlat paket av åtgärder för att klimatsäkra skogsbruket.