Riksdagen sa nej till förslag om "Vattenkraftens förutsättningar"

Utskottets förslag

Riksdagen avslår motionerna 2025/26:4040 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkandena 1-5 och 2025/26:4047 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkandena 2-4.

Reservation 3 (C)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:4040 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkandena 1–5 och avslår motion 2025/26:4047 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkandena 2–4.

Ställningstagande

Regeringen har misslyckats när det gäller vattenkraftens miljöprövningar. Det har inte blivit enklare för verksamhetsutövarna som måste avsätta resurser till juridiska tvister i stället för miljöåtgärder. Det finns ingen helhetsbild av vilka miljöåtgärder som är viktigast att prioritera ur ett nationellt perspek ­ tiv. Vattenkraften är grunden i det svenska energisystemet, och dess reglerförmåga är avgörande för att vi ska kunna ha ett konkurrenskraftigt elpris både i dag och i framtiden. Det handlar om att kunna integrera mer av den billigaste energiproduktionen som sol och vind och därmed klara klimatomställningen utan att elpriserna skenar. Den nuvarande processen för miljöpröv ­ ningar har dock präglats av stor rättsosäkerhet, orimliga kostnader och ett hot mot såväl storskalig som småskalig elproduktion utan att miljöåtgärderna blivit tillfredsställande. Förslaget i propositionen är ett litet men otillräckligt steg för att hantera de allvarliga brister som uppstått i samband med omprövningarna av vattenkraftens miljövillkor, men förslaget löser inte problemet. Det grundläggande problemet är att de åtgärder som behöver vidtas inte kommer till stånd på rätt platser, till en rimlig kostnad och med god rättssäkerhet. Det saknas en inventering av var vi får mest miljö ­ nytta för pengarna och den spillda energin. Den ”Svartårunda” som myndigheter tillsammans med intresse ­ organisa ­ tioner och verksamhets ­ ägare genomförde visade tydligt på att naturliga vand ­ rings ­ hinder, samhällsbehov där vägar anlagts på dammar och prioritering av hotade arter inte tas hänsyn till på ett adekvat sätt. Samtidigt ser vi krav på fria vandringsvägar för arter som gädda och abborre trots att dessa inte är hotade. Den nuvarande prövningen har blivit en mardröm där miljöåtgärder inte kommer på plats där de behövs som mest och där miljöåtgärder och utrivningar krävs på platser där de har liten effekt på de arter som verkligen behöver nya livsmiljöer. Naturliga vandringshinder måste inventeras, och andra samhälls ­ nyttor som infrastruktur, rekreation, turism och beredskap behöver vägas in när avväg ­ ningarna görs. Mer resurser och fokus på tidiga samråd behövs. Dessutom behövs en nationellt sammanhållen prövning från myndig ­ hetshåll för att optimera miljönyttan i förhållande till de avsatta energiresurser som får nyttjas. Stora summor läggs nu på processer i domstolar i stället för på miljö ­ åtgärder, vilket är ett slöseri. Vi riskerar onödigt många utrivningar och minskad energiproduktion som följd. Här behöver regeringen ge tydligare styrning till sina myndigheter och förtydliga regelverken så att processerna effektiviseras och kostnaderna minskas. Det är också välkommet för att frigöra tid för mark- och miljödomstolarna som redan är en flaskhals i tillstånds ­ processerna. Det finns också en rättslig osäkerhet som uppstår när befintliga anläggningar, varav många har funnits i över ett sekel och utgör viktiga kulturmiljöer, ska prövas mot ett regelverk som inte var avsett för dem. Processen blir en omständlig, kostsam och oförutsägbar prövning av hela verksamhetens existensberättigande. När Natura 2000-reglerna infördes i miljöbalken 2001 var det med den under ­ förstådda premissen att pågående, lagliga verksamheter som vatten ­ kraften var en accepterad del av den miljö som skulle skyddas. Att nu, över två decennier senare, retroaktivt ifrågasätta dessa anläggningars förenlighet med direktiven skapar en ohållbar situation. Vidare misslyckas regeringen med att reda ut den kostnadsbörda som drabbar småskaliga vattenkraftsägare vid omprövning av vattenkraften. De belastas med mycket stora utredningskostnader för att kunna påvisa att deras verksamhet är förenlig med art- och habitdirektivet. Regeringen bör ta fram nya förslag för en rättssäker, kostnadseffektiv prövning med minimala ofrivilliga utrivningar och maximal miljönytta och återkomma till riksdagen. Vidare bör regeringens vidta nödvändiga åtgärder enligt det jag anför ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.