Riksdagen sa nej till förslag om "Möjlighet till uppehållstillstånd"

Utskottets förslag

Riksdagen avslår motionerna 2025/26:4216 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 3, 5, 6 och 10, 2025/26:4219 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkandena 1-3, 7, 9, 11 och 13, 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkandena 2 och 6 samt 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkandena 15 och 24.

Reservation 8 (S, V, C, MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2025/26:4216 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 3, 5, 6 och 10, 2025/26:4219 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkandena 1–3, 7, 9, 11 och 13, 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 6 och 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkandena 15 och 24 samt avslår motion 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 2.

Ställningstagande

Uppehållstillstånd på grund av anknytning föreslås i propositionen även fortsättningsvis ges till make, sambo och barn inom kärnfamiljen om det följer av familjeåterföreningsdirektivet. För anknytningspersoner som är subsidiärt skyddsbehövande föreslås reglerna vara fakultativt utformade. Det innebär att rätten till anhöriginvandring för denna grupp ändras till enbart en möjlighet. Detta skapar en oacceptabel rättsosäkerhet för en redan utsatt grupp och en åtskillnad mellan olika skyddsbehov som vi inte kan ställa oss bakom. Att låta barns möjlighet att leva med sina föräldrar bero på skyddsgrund är oacceptabelt. EU-kommissionen har i sina riktlinjer för tillämpning av familjeåterföreningsdirektivet uppmanat medlemsstaterna att ge personer med subsidiärt skydd liknande rättigheter som flyktingar. EU-domstolen har också i några domar gett uttryck för samma inställning. Vi anser därför att reglerna för subsidiärt skyddsbehövande inte ska vara fakultativa utan tvingande. För uppehållstillstånd på grund av anknytning föreslår regeringen i fråga om barn som inte är gemensamma att det ska införas krav på att anknytnings ­ personen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet. Det kan få negativa konsekvenser särskilt för kvinnor, eftersom kvinnors möjlighet att få rättslig vårdnad om barn är begränsad i vissa länder. Vi anser att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar att vara anknyt ­ ningspersoner i fall där barn inte är gemensamma. Det är vidare så att vistelsetiden i familjeåterföreningsärenden redan utan den väntetid om två år som regeringen föreslår kan bli lång till följd av de långa handläggningstiderna hos Migrationsverket. Som framgått ovan föreslår vi att väntetiden ska kortas. För att ytterligare förkorta den tid som barn är skilda från sina vårdnadshavare bör väntetiden i ärenden där barn är inblan ­ dade utformas som ett tak och begränsas till maximalt ett år. Regeringen anser också att studenters möjligheter att vara anknytningsper ­ soner vid anhöriginvandring bör tas bort i andra fall än de som omfattas av tvingande EU-regler. För doktorander menar regeringen att det fortsatt bör finnas en möjlighet att vara anknytningsperson. Regeringen avser att bereda och återkomma med förslag på sådana förordningsändringar. De parallella regelverk som sådana förslag innebär medför en risk för tolknings- och tillämpningssvårigheter. Utöver det bör man också beakta att äldre studenter i större utsträckning har familjebildningar. Vi anser därför att universitets ­ studerande som har studerat i Sverige en längre tid ska kunna vara anknyt ­ ningspersoner för anhöriginvandring. I fråga om försörjningskravet bör, i likhet med vad som gäller i dag, olika arbetsrelaterade inkomster och ersättningar, t.ex. arbetslöshetsersättning och inkomst av subventionerade anställningar, beaktas vid beräkning av försörj ­ ningskravet. Vidare bör, för att inte skada Sveriges konkurrenskraft och vår möjlighet att vara en attraktiv forskarnation, inte endast forskare undantas från försörjningskravet utan kretsen bör vara något bredare och även omfatta doktorander. Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma med förslag som innebär att reglerna för subsidiärt skyddsbehövande ska vara tvingande och inte fakul ­ tativa, att kvinnor och män får förutsättningar att vara anknytningspersoner i fall där barn inte är gemensamma och att väntetiden vid ansökan om anhörig ­ invandring då barn är inblandade utformas som ett tak och begränsas till maxi ­ malt ett år. Vidare bör regeringen bibehålla möjligheten för universitets ­ studerande som har studerat i Sverige en längre tid att vara anknytnings ­ personer för anhöriginvandring. Regeringen bör också återkomma med förslag som innebär att vissa arbetsrelaterade inkomster även i fortsättningen betraktas som godtagbara inkomster vid beräkning av försörjningskravet och se till att såväl forskare som doktorander undantas från försörjningskravet. Slutligen kan vi konstatera att utredningen bakom förslagen gör bedöm ­ ningen att ett direkt ikraftträdande kan leda till att lika ärenden behandlas olika beroende på handläggningstid, att redan beredda ärenden kan behöva komplet ­ teras, att belastningen på Migrationsverket kan väntas öka och att enskilda som överklagar beslut i enlighet med de äldre reglerna hamnar i ett sämre läge genom överklagandet. Trots det bedömer både utredningen och regeringen att de nya reglerna bör tillämpas direkt, för att få snabbt genomslag. Människor måste kunna lita på att livsavgörande myndighetsbeslut prövas likvärdigt och enligt förutsebara regler. En samstämmig bild från remissinstanserna är att införandet av de nya bestämmelserna kräver noggrant utformade övergångs ­ regler. Utan sådana regler riskeras både rättssäkerheten för individer och för ­ troendet för det offentliga. Vi kan inte överblicka alla de omständigheter som kan uppkomma med de nya förslagen till lagändringar. Regeringen bör se över frågan om övergångs ­ bestämmelser ytterligare och återkomma till riksdagen i frågan.