Riksdagen sa ja till regeringens förslag om "Förbudet mot innehav av vissa halvautomatiska vapen vid jakt"

Utskottets förslag

Riksdagen antar  a) regeringens förslag till vapenlag i de delar det avser 4 kap. 11 § och 14 kap. 3 § och 5 § andra stycket, b) regeringens förslag till lag om ändring i vapenlagen (2026:000). Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:141 punkterna 1 i denna del och 2 samt avslår motion 2025/26:3921 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (C)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen a) avslår regeringens förslag till 1. vapenlag i de delar det avser 4 kap. 11 § och 14 kap. 3 § och 5 § andra stycket, 2. lag om ändring i vapenlagen (2026:000), b) ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:3921 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkandena 1 och 2 samt avslår proposition 2025/26:141 punkterna 1 i denna del och 2.

Ställningstagande

Jag instämmer i det som regeringen anför i propositionen om att det behövs en modern och ändamålsenlig vapenlagstiftning. Det finns emellertid delar av förslaget till ny vapenlag som saknar just ändamålsenlighet. Legala vapen används, som regeringen själv konstaterar i pro ­ positionen, i väldigt låg utsträck ­ ning för brottslighet. Ändå väljer regeringen att föreslå begräns ­ ningar för vapenägare på så sätt att tillstånd att inneha ett skjutvapen för jakt eller avlivning av fäll ­ fångade djur inte längre ska få avse vissa halvautomatiska gevär som är kompatibla med stora vapenmagasin. Man förbinder sig även att ta kostnaderna för inlösen av vapen, medel som enligt min mening hade kunnat göra betydligt större nytta om de i stället använts för att motverka illegala vapen. Detta förslag är varken proportionerligt eller ändamålsenligt. Det slår mot laglydiga jägare utan att på ett meningsfullt sätt komma åt den grova vapen ­ ­ brottsligheten. Det finns inga belägg för att en sådan åtgärd skulle ha någon effekt på det dödliga skjutvapenvåldet, som nästan uteslutande utförs med illegalt införda vapen. Argumentationen att dessa vapen skulle vara särskilt farliga för att de kan modifieras till helautomatiska ställer jag mig tveksam till. En sådan modifiering är redan i dag olaglig och inget som legala vapenägare ägnar sig åt. Förslaget riskerar att straffa en hel grupp laglydiga medborgare för en hypotetisk och redan kriminaliserad handling. Alla skjutvapen är till sin natur mycket farliga. Det viktiga är att se till att de inte innehas av personer som är olämpliga vapenägare, inte att införa godtyckliga förbud. Vidare är den föreslagna lagtexten problematisk ur ett rättssäkerhets ­ perspektiv. Begrepp som ”militär typ” och ”militärt magasin” är otydliga och riskerar att leda till tolkningsproblem både för enskilda och för tillämpande myndigheter. Regeringen medger själv att gränsdragningen är komplicerad och att vissa vapen av militär karaktär, som AR-9, inte kommer att omfattas av förbudet. Detta visar på en godtycklig och illa genomtänkt avgränsning. Det är därtill inkonsekvent att föreslå ett förbud med hänvisning till vapnets farlighet och läckageteorin samt vara beredd att lägga miljontals kronor på att lösa in dem men samtidigt låta de redan tillståndsgivna vapnen finnas kvar. Det saknar logik. Förslaget är en onödig, ineffektiv och rättsosäker inskränk ­ ning som drabbar landets jägare. Sammanfattningsvis bör riksdagen dels avslå regeringens förslag till vapen ­ lag i de delar det avser förbudet mot att inneha vissa halv ­ automatiska vapen för jakt m.m. och möjligheten att lösa in vapnen och få ersättning motsvarande inköpspriset, dels rikta ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med eventuella följd ­ ändringar samt i övrigt vidta de åtgärder som krävs för att dessa vapen ska vara tillåtna för jakt.