Riksdagen sa ja till regeringens förslag om "Regeringens lagförslag"

Utskottets förslag

Riksdagen antar regeringens förslag till 1) lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, 2) lag om ändring i lagen (2006:647) om finansiering av kärntekniska restprodukter, 3) till lag om ändring i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:168 punkterna 1-3 och avslår motionerna 2025/26:3959 av Birger Lahti m.fl. (V) och 2025/26:3982 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 1.

Reservation 1 (V, C, MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen avslår regeringens förslag. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2025/26:3959 av Birger Lahti m.fl. (V) och 2025/26:3982 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 1 och avslår proposition 2025/26:168 punkterna 1–3. Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:3973 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 1. Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:3973 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 3. Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:3982 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 2. Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:3982 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 3. Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2025/26:3973 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 2 och 2025/26:3982 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Den aktuella propositionen är en del av regeringens ensidiga iver att underlätta en utbyggnad av kärnkraften i Sverige. Till att börja med vill vi framhålla att uranbrytning och kärnkraftens hela produktionskedja, utöver allvarliga säker ­ hetsutmaningar, är förknippade med betydande miljö- och hälsorisker. Detta gäller från brytning av uran till hantering av radioaktivt avfall. Därtill är ny kärn ­ kraft förenad med mycket höga kostnader, långa ledtider och stora ekonomiska risker för staten och skattebetalarna. Ny kärnkraft riskerar sam ­ tidigt att tränga undan snabbare och billigare förnybara alternativ. I propositionen föreslås att verksamheter för utvinning och bearbetning av kärnämnen klassificeras om från kärnteknisk anläggning till kärnteknisk verksamhet. Därmed kringgås bl.a. kravet på kommunal tillstyrkan för att sådana verksamheter ska få bedrivas, och i praktiken försvagas det kommunala inflytandet över uranbrytning kraftigt. Därmed tas ännu ett beklagligt steg mot att urangruvor etableras i Sverige. En sådan inskränkning av det kommunala självstyret är enligt vår mening inte acceptabel. Regeringens proposition avstyrks därmed. 2. Regeringens lagförslag, punkt 1 – motiveringen (S) av Fredrik Olovsson (S), Monica Haider (S), Mattias Jonsson (S), Isak From (S) och Daniel Vencu Öhrlund Castro (S). Med anledning av den proposition som riksdagen tar ställning till i detta avsnitt vill vi inledningsvis framhålla att Sveriges berggrund generellt är rik på uran. Tillgångarna är dock i huvudsak låghaltiga, och utvinning av uran i Sverige har därför under lång tid bedömts vara ekonomiskt olönsam. Hösten 2025 beslutade riksdagen att upphäva det gällande förbudet mot utvinning av uran i Sverige. I den bakomliggande propositionen beskrevs samtidigt den mycket begränsade betydelse som eventuellt brytbara fyndigheter bedöms ha för bränsleförsörjningen till svensk kärnkraft (bet. 2025/26:NU7, prop. 2024/25:203, rskr. 2025/26:40). Beslutet att avskaffa förbudet kan ses som ett första steg i regeringens ambition att underlätta för uranutvinning i Sverige, men får i sig betraktas som i huvudsak symboliskt. Den proposition som behandlas i detta betänkande får ses som det andra steget i denna process, där regeringen i praktiken föreslår att det lokala inflytandet över såväl utvinning som bearbetning av uran ska avskaffas. Genom regeringens föreslagna ändringar i strålskyddslagen, där både utvinning och bearbetning definieras som kärnteknisk verksamhet i stället för kärnteknisk anläggning, kommer varken regeringens tillåtlighets ­ prövning eller kommunens tillstyrkan längre att krävas för att sådana verk ­ samheter ska kunna bedrivas. Vi kan dessvärre konstatera att regeringen därmed väljer att inskränka det kommunala inflytandet när det gäller etablering av verksamheter för utvinning av uran. Propositionen innebär dessutom att ansvaret för räddningstjänst vid utsläpp och sanering från verksamheter för utvinning och bearbetning av kärn ­ ämnen överförs från länsstyrelsen till kommunen. I båda dessa avseenden är vi kritiska till regeringens utformning av propositionen, vilket vi åter ­ kommer till i det följande. När det gäller bearbetning för koncentration av utvunna kärnämnen kan det enligt vår uppfattning dock – i enlighet med propositionens förslag – vara moti ­ verat att denna process klassificeras som kärnteknisk verksamhet. Detta ligger också i linje med vad vi tidigare har framfört i andra sammanhang, näm ­ ligen att det bör vara möjligt att utvinna och omhänderta uran som biprodukt från befintliga gruvor i stället för att materialet blir föremål för deponi. Därmed tillstyrks propositionen och motionsyrkandena avstyrks. 3. Kommunalt inflytande när det gäller utvinning av kärnämnen, punkt 2 (S, V, C, MP) av Anders Ådahl (C), Fredrik Olovsson (S), Monica Haider (S), Mattias Jonsson (S), Isak From (S), Birger Lahti (V), Daniel Vencu Öhrlund Castro (S) och Linus Lakso (MP). Som framgår av det föregående har vi olika uppfattningar om huruvida riksdagen bör anta regeringens lagförslag. Vi har redogjort för våra skäl i olika reservationer. I detta sammanhang vill vi dock gemensamt understryka att regeringen går för långt när den väljer att helt ta bort det kommunala vetot när det gäller utvinning av uran. Urangruvor riskerar att skapa stor lokal oro, och vi är kritiska till att regeringen på detta sätt inskränker det kommunala självstyret och fråntar lokalbefolkningen dess inflytande. Denna kritik framförs även av kommuner, kommunförbund och andra orga ­ nisa ­ tioner, som är mycket negativt inställda till att det kommunala inflytandet vid utvinning av uran inskränks genom att kommunfullmäktiges tillstyrkan inte längre ska krävas. Denna del av regeringens förslag är enligt vår upp ­ fattning varken motiverad eller proportionerlig. Vi anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag som säkerställer det kommunala inflytandet vid utvinning av uran genom att det kommunala vetot behålls. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. 4. Kostnader för räddningstjänst, punkt 3 (S) av Fredrik Olovsson (S), Monica Haider (S), Mattias Jonsson (S), Isak From (S) och Daniel Vencu Öhrlund Castro (S). Förutom att det kommunala vetot tas bort när det gäller utvinning och bearbetning av kärnämnen innebär regeringens förslag även en förändrad ansvarsfördelning mellan staten och kommunerna för räddningstjänst vid olyckor och sanering som rör kärnämnen. När utvinning och bearbetning inte längre klassificeras som kärntekniska anläggningar kommer ansvaret, till skill ­ nad från tidigare, i stor utsträckning att ligga på den kommunala rädd ­ nings ­ tjän ­ sten. Detta medför ökade kostnader för kommunerna. Vi anser att det är orim ­ ligt att kommunerna ska bära dessa kostnader utan full statlig finan ­ siering. Om staten genom lagstiftning förändrar ansvarsfördelningen är det enligt vår uppfattning rimligt att staten också tar det ekonomiska ansvaret för de kon ­ se ­ kvenser som förändringen medför. Kommunernas ekonomi ska inte belastas med nya uppgifter inom ett område som präglas av särskilda risker och som tra ­ ditionellt har varit ett statligt ansvar. I enlighet med det anförda anser vi att kommunerna ska ha full kost ­ nadstäckning för det utökade ansvaret för räddningstjänst. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. 5. Förbud mot utvinning av uran, punkt 4 (V, MP) av Birger Lahti (V) och Linus Lakso (MP). Uranbrytning innebär betydande risker för miljön och människors hälsa. Vid såväl brytning i alunskiffer som i urberg frigörs radioaktiva ämnen och tung ­ metaller som kan läcka ut i mark, vatten och ekosystem och orsaka långsiktiga skador. I dag saknas säkra och beprövade tekniker som kan garantera att dessa risker kan hanteras på ett tillfredsställande sätt vid storskalig brytning. Sverige har dessutom uranfyndigheter med mycket låg halt, vilket innebär att brytning är förenad med omfattande ingrepp i naturmiljön utan att ge någon nämnvärd energinytta. De negativa konsekvenserna för lokalsamhällen, biolo ­ gisk mångfald, vattenresurser och markanvändning väger enligt vår mening betydligt tyngre än eventuella påstådda fördelar. Mot denna bakgrund anser vi att Sverige bör återinföra ett nationellt och tydligt förbud mot all uranbrytning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. 6. Förbud mot utvinning av uran, punkt 4 – motiveringen (S) av Fredrik Olovsson (S), Monica Haider (S), Mattias Jonsson (S), Isak From (S) och Daniel Vencu Öhrlund Castro (S). Vi kan inledningsvis konstatera att riksdagen hösten 2025 ställde sig bakom regeringens förslag att ta bort förbudet mot utvinning av uran. Sedan den 1 januari 2026 är det därmed möjligt att bevilja bearbetningskoncession och att bedriva storskalig utvinning av uran i Sverige. I samband med utskottets beredning av propositionen framhöll vi att det, mot bakgrund av nyindustrialiseringen och den gröna omställningen, finns ett behov av att underlätta brytning av kritiska mineral och metaller samt att kunna hantera utvinning av uran som biprodukt. Vi anser dock att det inte finns något behov av storskaliga urangruvor. En sådan verksamhet är enligt vår upp ­ fattning inte motiverad av vare sig ekonomiska eller energipolitiska skäl. Den är inte heller nödvändig för driften av svenska kärnreaktorer. Möjligheten att öppna urangruvor kan skapa stor oro på många platser i landet. Det är därför, enligt vår uppfattning, av största vikt att det kommunala vetot mot uranbrytning även fortsättningsvis har lagstöd. Samtidigt vill vi framhålla att det bör vara möjligt med såväl sekundär utvinning av uran som återvinning av metaller och mineral, inklusive uran, ur lakvatten, sandmagasin och grå ­ bergsupplag vid befintliga gruvor. Motionsyrkandet avstyrks därmed. 7. Förbud mot utvinning av uran, punkt 4 – motiveringen (C) av Anders Ådahl (C). Jag vill inledningsvis framhålla att nyindustrialiseringen och den gröna om ­ ställ ­ ningen skapar ett behov av att underlätta brytning av kritiska mineral och metaller samt att kunna hantera uran som biprodukt. Enligt min mening är det ett slöseri med resurser om regelverket för uranutvinning inte gör det möj ­ ligt att ta tillvara uran som uppstår som biprodukt vid annan utvinning. Att ta till ­ vara uran i stället för att hantera det som avfall förbättrar också generellt förut ­ sättningarna för vissa gruvprojekt och stärker Sveriges och Europas för ­ sörj ­ ning av kritiska råvaror. När förbudet mot utvinning av uran i Sverige togs bort hösten 2025 fram ­ förde jag att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som, inom ramen för den då gällande lagstiftningen, möjliggör sekundär utvinning av uran som biprodukt vid annan mineralutvinning. Jag framhöll också att detta bör kunna ske utan att helt ta bort förbudet mot uranutvinning. Jag vidhåller denna uppfattning. Den överensstämmer dock inte fullt ut med vad som framförs i den aktuella motionen, där det i stället föreslås att det tidigare totalförbudet mot utvinning av uran ska återinföras. Motionsyrkandet avstyrks därmed. 8. Förbud mot brytning i alunskiffer, punkt 5 (V, C, MP) av Anders Ådahl (C), Birger Lahti (V) och Linus Lakso (MP). Vi kan inledningsvis konstatera att all brytning i alunskiffer innebär stora risker för naturen, ekosystemen och den biologiska mångfalden. När alun ­ skiffer bryts frigörs tungmetaller och radioaktiva ämnen. Dessa kan läcka ut i när ­ liggande vattendrag och sjöar, skada naturen på andra sätt och orsaka bety ­ dande skador på människors hälsa. Samtidigt saknas i dag säkra och beprövade tekniker för storskalig brytning som kan garantera att svavelsyra, tungmetaller och radioaktiva ämnen inte läcker ut och förorenar omgivande miljöer, vattendrag, sjöar och samhällen. Beräk ­ ningar visar dessutom att brytning i alunskiffer leder till omfattande kol ­ dioxid ­ utsläpp till följd av förkolningsprocesser. Trots denna kunskap finns det planer på brytning i alunskiffer i både Västergötland och Jämtland. Vi anser att de miljörisker som följer av alunskif ­ fer ­ ­ brytning är oacceptabla och att ett förbud mot all gruvbrytning i alunskiffer bör införas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. 9. Förbud mot brytning i alunskiffer, punkt 5 – motiveringen (S) av Fredrik Olovsson (S), Monica Haider (S), Mattias Jonsson (S), Isak From (S) och Daniel Vencu Öhrlund Castro (S). Fyndigheter av alunskiffer finns på flera platser i Sverige och innehåller flera kritiska och strategiskt viktiga metaller och mineral, däribland uran. Dessvärre innebär alunskifferns särskilda egenskaper att brytning är förenad med bety ­ dande risker. Därtill kan viktiga dricksvattentäkter hotas om brytning sker utan tillräckliga skyddsåtgärder. Det är därför nödvändigt att all form av brytning och utvinning i alunskiffer sker med stor försiktighet och med särskild hänsyn till dricksvattentäkterna. Vi vill vidare framhålla att vi värnar det kommunala självstyret, rent dricks ­ vatten och berörda medborgares rätt att påverka beslut som kan förändra livs ­ vill ­ koren för lång tid framåt. För oss är det avgörande att berörda kommuner kan påverka sin egen framtid. I en motion framförs att det bör införas ett nationellt förbud mot brytning i alun ­ skiffer. Vi delar inte motionärernas uppfattning om ett totalt förbud, men anser att all gruvbrytning i alunskiffer bör stoppas så länge den inte kan ske på ett bevisat säkert sätt och med tillräckliga skyddsåtgärder. Vi vill sam ­ tidigt under ­ stryka att kommunernas inflytande och vetorätt är av största vikt vid gruv ­ verksamhet som rör brytning och sekundär utvinning av uran ur alun ­ skiffer. Därmed avstyrks motionsyrkandet. 10. Kommunalt inflytande när det gäller brytning i alunskiffer, punkt 6 (S, V, C, MP) av Anders Ådahl (C), Fredrik Olovsson (S), Monica Haider (S), Mattias Jonsson (S), Isak From (S), Birger Lahti (V), Daniel Vencu Öhrlund Castro (S) och Linus Lakso (MP). Brytning i alunskiffer är en verksamhet som kan få betydande konsekvenser för närområdet och skapa stor lokal oro. Därför bör det vara en självklarhet att lokalbefolkningen har inflytande över eventuell brytning i alunskiffer i närområdet. Vi anser därför att det bör införas ett kommunalt veto som avgör om sådana verksamheter ska få bedrivas. När den proposition som behandlas i detta betänkande överlämnades till riksdagen aviserade företrädare för regeringen att en utredning skulle tillsättas för att se över kommunernas veto och inflytande vid brytning i alunskiffer. Vi kan konstatera att regeringen hittills inte har presenterat några konkreta åtgärder för att infria detta åtagande. Det visar, beklagligt nog, regeringens låga ambition i denna fråga. Sammanfattningsvis anser vi att ett kommunalt veto bör införas mot bryt ­ ning i alunskiffer och att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med en tydlig tidsplan för när sådana regler kan vara på plats. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.